hur jag började fotografera

Hej! Idag tänkte jag skriva lite om hur det kommer sig att jag tycker så mycket om foto, och om hur allt började. Det känns som en rimlig start i en nystartad blogg! Jag har alltid varit en kreativ person och när jag var liten ritade och pysslade jag hela tiden. När jag var kanske 8 år började jag låna min mammas digitalkamera och blev besatt, jag hade ett extremt behov av att dokumentera saker. Då fotade jag mest blommor i grannens trädgård och när vi var på semestrar och så, och när jag fyllde 10 fick jag äntligen en egen digitalkamera! Sen dess har jag alltid haft en egen kamera nära till hands.

bild från reseprojekt I gymnasiet valde jag media och fick under tre år möjlighet att testa nya saker inom foto. Redigeringsprogram, studio och uppgifter. Jag tror inte att just gymnasiet egentligen hjälpte mig utveckla mitt fotograferande så mycket, men det var bra att skrapa lite på ytan i olika program och tekniker. Under denna tid upptäckte jag instagram, som jag tror har varit en stor källa till utveckling och inspiration för mig. Instagram har hjälpt mig att hitta vad som är mitt bildspråk, vilka toner jag gillar, hur jag skapar en sammanhållen känsla av olika bilder och gett mig otroligt mycket inspiration. Eftersom det alltid är så nära till hands är det ett så lättanvändbart verktyg för att utveckla sitt fotograferande! Iallafall har det varit så för mig.

bild från reseprojekt Efter gymnasiet (och ett sabbatsår) sökte jag till Fotoskolan Jönköping. Redan vid ansökningarna kände jag att det skulle passa mig så bra. Det året var verkligen fantastiskt! Jag bodde i ett fotokollektiv, och läste bara foto hela dagarna, jag levde verkligen i en fotobubbla. Under året hade jag praktik hos två matfotografer där jag lärde mig supermycket om hur hela den branschen fungerar. Jag insåg att jag älskar stilleben, att jag älskar konstfoto och att jag hatar blixtar och studio, men mest för att studion aldrig samarbetar med mig. Året gick alldeles för snabbt, som det brukar när man har kul, och jag hann inte alls så mycket som jag önskat i efterhand. Det jag skapade under året som jag är nöjdast över var en fotobok om ångest jag gjorde med min vän Lotta, där jag fick vara mer konstnärlig. Men även stilleben, mitt reseprojekt och ansökningsbilderna till Fotoskolan STHLM tog upp mycket tid.

ansökningsbild till stockholm Under slutet av året i Jönköping sökte jag alltså till Fotoskolan STHLM, och kom in! Jag flyttade till Stockholm och började utbildningen, men kände egentligen ganska snabbt att det inte passade mig. Min fotoglädje som blivit stark i Jönköping försvann och allt handlade om reklam, långa och tråkiga föreläsningar om teknik och redigering. Det var helt enkelt inte min grej. För mig är det superviktigt att vara bekväm för att kunna vara kreativ, att vistas i en icke-dömande miljö. Och att få behålla det konstnärliga! Visst är det viktigt att kunna olika program och ha den kunskap som krävs för att kunna leverera bra bilder, men när en utbildning stryper ens skaparlust, så är det inte rätt. Jag hoppade av efter ett halvår och är så nöjd med det beslutet.

ansökningsbild på temat "en riktigt god espresso" Sedan STHLM har jag försökt hålla uppe fotograferandet på hemmaplan. Det första jag gjorde var en konstfilm baserat på min och Lottas fotobok. Filmen och bilderna ställde jag ut i somras på Café Peace and Love, och jag och Lotta har föreläst om projektet på en skola. Jag startade en hemsida och har börjat göra fotograferingar åt privatpersoner, vilket är superkul. Jag försöker lära mig mer om matfotografi och har gjort studiebesök hos en matfotograf i Uppsala. Jag tänker att om jag gör saker och utmanar mig själv inom foto, även om jag inte pluggar det, så är det som en utbildning i sig.